Hans nya kontrolltrick
Jag måste medge att han är fantasifull, mitt X. För några veckor sen var jag på weekendresa till Italien (när jag inte hade barnen). Då knackade han på min dörr med barnen och skulle lämna en påse med deras kläder (vad skulle jag med de till när barnen var hos honom???). När jag inte öppnade lade han påsen på min altan. Och så kollade han om jag tagit in den de följande dagarna, vilket jag ju inte hade eftersom jag inte var där. Och förra helgen gjorde han samma sak igen, ringde på med barnen och lämnade en påse med kläder på altanen på lördagen och noterade att jag inte tagit in den på söndagen. Vilket han såklart påtalade i mail för mig. Så att han var säker på att jag visste att han bevakade mig. Jag förväntar mig att mina garderober kommer svämma över de närmaste veckorna.
Och när inte hans gamla vanliga vapen biter tillräckligt effektivt längre "Du är en dålig mamma" "Du kan inte samarbeta" "Du bryr dig bara om dig själv och försummar barnen" osv osv, då testar han något nytt. Det senaste är att angripa mitt yrke. Jag har en längre universitetsutbildning och är legitimerad i mitt yrke (vi kan kalla det legitimerad Z). Jag märkte tidigt i vårt förhållande att han hade svårt med det där, att jag hade en universitetsutbildning och inte han. Han kallade mina vänner för snorkiga och överlägsna bara för att de pluggat vidare. Jag lade inte så mycket vikt vid det då, tänkte bara att det bottnade i osäkerhet och att han skulle vänja sig vid det. Men nu, 10 år senare seglar det upp igen. Från att inte ha nämnt min yrkestitel sen separationen har jag nu fått två mail på temat.
Du som är utbildad "z" borde inte du kunna svara på hur man ska göra med....
Du som är z har väl noterat....
Just de där situationstecknen runt Z i det första mailet stör mig av någon anledning. Vart vill han komma? Att jag fuskat till mig min utbildning? Eller att utbildningen i sig är fake? Fast egentligen vet jag ju att det ända han vill är att reta upp mig. Och det gör mig ännu mer irriterad att han lyckas så väl!
Sen hade vi (eller snarare han) det lilla klämdagsbråket. 1 vecka i förväg meddelade jag honom via mail att jag skulle jobba måndag 5 juni, när många andra hade ledigt. Jag skrev att om han var ledig kunde jag hämta barnen hos honom på eftermiddagen, annars skulle jag hämta dem på fritids/dagis som vanligt. I förra veckan fick jag 5 mail på temat "Svara om du ska jobba på måndag". Eftersom jag inte kollar mailen varje dag såg jag det först i efterhand. Och dessutom hade jag ju redan meddelat honom att jag skulle jobba. Ett av hans mail skickade han till mig, min mamma och sin egen mamma:
Hejsan, jag tänkte bara meddela E's dåliga tänk angående måndag. Det blev så pinsamt för mig att inte kunna ge besked till Fröken 1 eller Fröken 2. Fröken 2 sa, ja vi antar det blir så. E jag kan inte rädda dig mer gentemot dagi . Jag fick inget svar från dig E, pinsamt värre för mig i fredags
Efter att ha funderat på om jag skulle orka svara alls bestämde jag mig för att vidarbefodra mailet jag redan skickat till honom (daterat 31 maj) att jag skulle jobba, med följande text:
Som du ser i mailet nedan skrev jag redan 31 maj att jag jobbar på måndag. Det är ju absolut ingen idé att skriva det igen eftersom du tydligen inte läser mina mail. Ha en bra dag med tjejerna imorgon!
Ja jag vet, han kommer inte fatta, men ibland är det ändå så skönt att få säga ifrån för att känna för mig själv att jag stått upp för mig gentemot honom. Och mycket riktigt fick jag följande goddag-yxskaft svar:
Ja jag ser det men frågan kvarstår
har du problem att läsa ? Kanske börja bli nåbar I telefonen ?
Du kanske skulle bry dig lite mer om flickorna än dig själv ?
Att du jobbar svarar inte på nån fråga .
Nu antog jag och dagis/fritids att flickorna skulle va på resp ställe .
Stora och Lilla hittade 2 nya roliga kompisar igårkväll som bor här i närheten .
Mycket snällare än Bästis
jag frågade Stora om hon leker med V nåt , nä vi leker bara med Bästis .
Låter enformigt
????? Vaddå "Att du jobbar svarar inte på någon fråga?!" Det är väl just det det gör, det var ju det som VAR hela frågan?! Andas in, ett, två, tre, andas ut.... Och om han nu vill att Stora ska leka med V kan de väl göra det på hans veckor?! Och jo vi leker med V också ibland, men viktigast av allt vi leker med Storas bästis, som han så effektivt lyckas skärma av henne ifrån under sina veckor... Och hur enformigt är det inte då att de aldrig leker med någon över huvud taget när de är hos honom? Blir helt iskall när jag tänker på hur mycket kontroll och avskärmning han kommer utsätta våra döttrar för när de blir äldre och börjar försöka bryta sig loss...
Och imorgon är det dagisavslutning, då ska vi sitta på en filt tillsammans och le och bete oss som det normala separerade paret. Jag vill inte alls. Jag vill demonstrativt sätta mig på andra sidan gräsmattan. Men är det då Lilla som blir lidande? Ska jag svälja min ilska och sätta mig bredvid honom och hans mamma för Lillas skull? Jag antar det... Men inom mig kommer jag koka!
