ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Om jag kunde skulle jag slå honom!

Publicerad 2018-11-21 22:07:00 i Allmänt,

Vi har inte ens hunnit återhämta oss från cykelincidenten, så kommer nästa sak. Barnens mormor och morfar ska åka till kanarieöarna i början av nästa år och undrade om jag och barnen ville ha i julklapp att följa med. Jag anade att T skulle krångla men tänkte att någonstanns måste han väl ändå vilja sina barns bästa, men ack så fel jag hade! Jag skickade sms och frågade om det var ok att jag och barnen åker bort en vecka (på min vecka såklart) och förklarade situationen.
 
"Sådant får ske på skollov" fick jag till svar.
 
Olika skolor i Sverige är olika generösa med att bevilja ledighet (sen kan man tycka vad man vill om det) och tjejernas skola är väldigt generösa. Stora har klasskompisar som varit bortresta 3 veckor under terminstid utan problem, och här pratar vi alltså om en vecka. Och som T såklart är medveten om så ligger både sportlov och höstlov på jämna veckor, dvs hans veckor.
 
"Då blir det inget. Då¨säger jag det till tjejerna" svarade jag.
 
Han: Det är skolplikt i Sverige. Inte jag som bestämmer det. Ni kan väl åka på sportlovet?
 
(Jag antar att han räknade iskallt med att jag skulle säga nej till det eftersom det är så otroligt mycket dyrare då, något jag vet att han är medveten om).
 
Jag: Barnens skola beviljar ledighet, fråga andra föräldrar hur de gör. Sportlovet är v 8, men om du går med på det så kan vi åka då. Men om skolan ger ledigt, är det då ok att vio åker på min vecka?
 
Sen kom svaret som fick det att blixtra till fullständigt framför mina ögon:
 
Han: Håll inte på att bråka nu igen. Du ska inte använda barnen för att du är arg. De mår bara dåligt av det. Trist.
 
Han igen: Jag struntar fullständigt i hur andra föräldrar gör.
 
Jag, använda barnen?!? Nej jag vill boka en semesterresa, FÖR DERAS SKULL! Rent egoistiskt kan jag precis lika gärna åka själv en jämn vecka istället, då kan jag träna, vila, gå ut och festa, läsa mmm ha semester helt enkelt. Med barnen blir dte full rulle, inte en seknund att slappna av. Eftersom båda älskar att bada och Lilla inte kan simma än skulle det bli 10 timmars vaktpass vid vattnet (poolen eller havet). Men ändå, jag vill åka med barnen, för att de ska få uppleva en riktig utlandsemester. Bortsett från Danmark har de inte varit utomlands sen de var 3 år respektive 6 månader, vilket de inte minns. Men nej, deras pappa unnar dem inte det, så det blir inghet nu heller. Och det skär i mitt hjärta!! Vänjer man sig någonsin vid att se sina barn bli illa behandlade? Och i detta fall av deras egen pappa... Om  han och farmor skulle vilja ta med barnen utomlands skulle jag bli jätteglad! Eftersom jag skulle förstå hur glada barnen själva skulle bli...Skitstövel rent ut sagt!!
 
Men om man nu ska se något positivt i det hela så var detta droppen som fick mig att våga ta steget att blocka hanns nummer igen. Så skönt att slippa höra mobilen plinga och direkt få stresspåslag och vara orolig att det är han. Men då vaknar såklart oron över hur han nu tar detta. Med fullständigt raseri gissar jag. Varje gång jag gör något som visar att han förlorat sin makt över mig blir han galen. Storas cykel står fortfarande framme i trädgården. Bäst jag går ut och flyttar in den i garaget, man vet aldrig om han får för sig att åka hit i natt och ta tillbaka den...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela