ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

En ovälkommen "gäst"

Publicerad 2019-04-15 16:00:14 i Allmänt,

Igår var jag och barnen iväg en sväng, kl 17.30 till 19.20. Som vanligt när vi svängt in på vår gata backar jag upp på min garageuppfart och kliver glad i sinnet ur bilen... Och håller på att snubbla på det metallföremål som bilden visar. Den låg 1 dm ifrån mitt vänstra bakdäck. Hade jag kört över den hade de vassa taggarna utan tvelan punkterat däcket. Den låg inte där när vi åkte halv sex.
 
Kunde det vara något som fallit av bilen? För om det inte var det, måste någon ha lagt den där. Den är för tung för att kunna ha blåst dit... Egentligen vet jag nog vem som lagt den där, någon som har ett trackrecord att ge sig på bilar, och som just nu tycker sig ha all anledning att vara upprörd...
 
Men ändå, lite tvivel. Kan jag ha missat den där tidigare på dagen? Inte troligt. Kan någon av misstag ha tappat den där? Men vad gjorde den personen på min garageuppfart, ca 1 m ifrån garageporten? Finns det någon annan som hyser agg mot mig, som kan ha lagt den där? Någon som dessutom saknar de spärrar en normal människa besitter? Inte troligt...
 
Jag forskade lite i vad det kunde vara och fick tipset att det nog är en lövuppfångare för stuprännor. Visserligen hade jag hållt på och målat om garaget under dagen och skulle kunna kommit åt mina egna stuprännor. Problemet med den förklaringen är att mina stuprör är slutna system anslutna till dagvattnet. Grannen däremot har ett öppet stuprör, men det är ca 10 m från min garageuppfart  och hur hade metallbiten då förflyttat sig den biten? Ahhh detta att inte veta! Fast jag nog egentligen gör just det, vet. ..
 
När jag berättade för en vän sa hon åt mig att göra en polisanmälan. "Jag orkar inte" svarade jag. Vännen bad då om min tillåtelse att göra det åt mig, vilket jag tacksamt sa ja till. När man själv inte orkar strida sina strider är det underbart att någon annan kliver in och gör det åt en. Tack underbara uppskattade vän, vad hade jag gjort utan dig?! 
 
Sen gjorde jag själv något jag inte är så stolt över, men det får bli nästa inlägg... 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela