Ska jag köpa skor för 30 000?!
Den senaste tiden har viljan att boka en ny semesterresa utomlands med barnen vaknat. Det är sjukt mycket på jobbet, så jag kommer ha svårt att ta ledigt, men mellandagarna däremot är vi lediga, och jag har barnen. "Äh det är säkert för dyrt att åka då" tänkte jag men kollade iaf, och hittade resor med all inclusive till Egypten som jag skulle ha råd med. All inclusive är ett måste eftersom jag denna gång åker själv med barnen. Om vi nu åker. "Han kommer aldrig godkänna det" tänkte jag och mindes hur jag försökt övertyga honom om att vi skulle åka till Egypten när vi var gifta, och han vägrade pga risk för terrorism. "Men man kan ju alltid försöka, och vägrar han kan jag slå den tanken ur huvudet. Eller överväga alternativet kanarieöarna på ett väldigt enkelt hotell utan all inclusive" tänkte jag och slängde iväg ett kortfattat mail rakt på sak: "Är det ok om jag tar med barnen på en veckas semester till Egypten under julen, på mina dagar såklart?" Jag förväntat mig glåpord och en massa smutskastning av landet Egypten. Men som så många gånger förr överaskade han mig.
"Lägg dina pengar på saker barnen behöver istället. Som till exempel skor."
Och några minuter senare:
"Varför ska min mamma köpa allt..? Din mor o far har så vitt jag tror inte köpt skor eller jackor i överflöd. De har nog mer pengar än farmor per månad"
Och några minuter senare:
Du har en kalender va?
Har skickat Mail om julen till dig
Veckan före jul är din vecka... Julveckan i år är det juldagen o framåt för din del.
Jag har tagit ledigt måndagen för barnens skull och jobbar sista april istället
De bör nog vara här lite mer än måndag.?
Varför åka till Egypten? Terrorism... Islamister etc muslimer som inte kan sköta sig
Du köper ju ingenting till barnen. De vill rätt ofta komma hit och hämta alltifrån skor till jackor.
Gympapåsar lovade du att de skulle ha egna hos dig. Men återigen är vi tillbaks på ruta 1.
Frisör.. Ja Stora säger att du känner en frisör... Som verkar oseriös. Att man inte tunnar ur barns hår?
Sist va tydligen Morbror hos er så ni inte kunde fixa Storas hår?
Du sköter ju inte detta heller som du tagit på dig
Börja med sånt där
Så i samma mail ber han mig om en tjänst (att få dagar med barnen som enligt avtalet är mina), som han berättar vilken ansvarslös och snål förälder jag är. Men jag har iaf kommit så långt att jag insett att det är helt meningslöst att rabbla upp alla saker, INKLUSIVE SKOR, som jag köpt till barnen bara under hösten. Det funkar inte heller att påpeka att HAN inte köpt ett klädesplagg, så det är därför farmor får handla så mycket. Nej, logik biter inte på en sjuk människa. Så någonting har jag lärt mig på dessa år! Jag minns när jag började gå hos kbt-terapeuten och hon sa vid ett av våra samtal : "Du vill så förtvivlat gärna få honom att förstå, men ITS NEVER GONNA HAPPEN". Och den meningen bär jag fortfarande med mig (och den får mig att le), men nu har det sjunkit in så jag behöver inte påminna mig lika ofta. Men den beskriver det så bra. Hur mycket bra argument jag än kommer med, hur mycket bevis jag än har, its never gonna happen. Eller att argumentera att när jag gjorde som han ville och tog barnen till en frisör istället för att klippa själv, så blev han ändå inte nöjd, då var det fel på frisöfren för att hon inte höll med honom, så varför skulle det bli bättre denna gång?
När det blev min tur att prata på kvinnogruppen igår kändes mina problem fjuttiga jämfört med vad de andra pratat om, men jag berättade iaf och återgav de två första mailen, och fick en stark respons av terapeuten (och de andra).
"Det där är rent maktspel! En typ av härskarteknik. Istället för att hålla sig till ett ämne börjar han diskutera något helt annat, vilket gör det omöjligt för dig att återkomma med argument för det saken egentligen gällde. Det är ett fult spel han ägnar sig åt!" sa terapeuten.
"Ja hade han sagt något om att han ansåg att det var för farligt att resa till Egypten kunde du bemött det, kommit med argument. Men nu gick inte det eftersom han började prata om skor istället" sa en av de andra kvionnorna, varpå vi alla brast ut i skratt. När hon sa det på det sättet hörde man hur galet det är.
"Du kan ju föreslå att du ska åka till Egypten och köpa skor! Det finns många marknader där!" fyllde en annan deltagar i och vi skrattade igen. Man måste skratta åt eländet för att orka.
Så blir det någon resa eller inte? Återstår att se men jag är väl inte alltför optimistisk. Juridiskt sett behöver jag inte hans godkännande för att åka på en vanlig enveckas resa utomlands med barnen, och när jag sa det i gruppen ropade alla de andra kvinnorna "BOKA!". Men jag törs inte det. Han skulle bli så vansinnigt rosenrasande när han fick veta. Så justnu försöker jag förhandla mig till hanns godkännande via byte av dagar. Men även att förhandla med en sjuk människa är svårt... Det mest ironiska av allt är att Stora hade på sig splitter nya vinterkängor när hon åkte till honom i måndags. Och ni kan ju gissa vem som köpt dem. Resan kostar ca 30 000 kronor. Det blir en herrans massa barnskor för 30 000....
