ofredad.blogg.se

I helgen var jag i mina föräldrars sommarstuga med barnen. Jag brukar älska att vara där, men den här sommaren har jag varit där mycket mindre än jag brukar, av en enda anledning. Att min pappa är i uselt skick och tycks dricka mer än någonsin. Det har gjort att jag dragit mig för att åka dit med barnen, jag vill inte de ska vistas i en sådan dålig miljö. Men jag har även dragit mig för att åka dit själv. Något min samtalsterapeut är mycket nöjd med, och ser som ett stort framsteg. "Det visar att du börjar bry dig om dig själv. Att dina barn inte förtjänar att utsättas för din pappas beteende har du insett sen länge, men nu börjar du förstå att inte heller DU förtjänar det. Det är självomtanke." Jag hade kanske inte sett det så, mer som en flykt, men kanske en hälsosam flykt.

 

När vi kom dit i fredags kväll kl 18 var han tydligt berusad, och det kröp i mig av obehag."Har han varit full sen lunch, eller har han hållt sånt gtempo på sina obligatoriska eftermiddagsöl (starka såklart) att det gjort honom så här full?" tänkte jag. Vi åt kräftor till middag och det var iaf trevligt. Då är det ju dessutom normalt att dricka snaps, så man skulle nästan kunna tro att vi var en helt vanlig familj. Men vanan att hålla räkningen på hans snapsar sitter i. Själv drack jag ingen, för min egen del anser jag att ska jag dricka alkohol ska det smaka gott och man ska ha tid att njuta av det. Ren sprit är slöseri. Men det är min åsikt. Och när min far gick och lade sig nästan direkt efteråt drog jag som alltid en lättnadens suck. Precis som alla vaknätter när jag var liten, precis som så många andra vuxna barn delat med mig, inte för alkoholisten ligger utslagen i sin säng kan man andas ut. Fast man är så van att gå runt och hålla andan att det inte är förrän det släpper man kommer på sig med att det är just det man gjort. Lugnet lade sig över huset ochj jag kunde till fullo uppskatta min mamma och mina bröders sällskap.

 

På lördagen skulle vi fira min äldsta bror som fyllde jämt, med att gå på en riktig lyxkrog. Det var jag som bokat bord och stått för planeringen och sett till att det hållits hemligt för min bror. Det enda han visste var att han var tvungen att ha finkläder med sig till sommarstugan. Jag och barnen gjorde en grej av att låtsas att vi skulle till McDonalds på kvällen (ett ställe min bror inte uppskattar). Såklart gick han inte på det, men spelade ändå glatt med.

 

Vi åt lunch och min pappa drack två stora snpsar, à ca 10 cl.. Å vad jag hatar den jävla spritflaskan, lika självklar på matbordet som ett saltkar.Efter maten gick han och lade sig och vilade. "Skönt några timmar att nyktra till. och i sömnen kan han åtminstone inte supa" tänkte jag.

 

Vid tre fikade vi med födelsedagstårta. Trots att min pappa är diabetiker, och pga sin misskötsel av sin sjukdom nu förlorat synen på ena ögat, så blev jag glad när han tog om och tog en rejäl bit dessutom "Bra, grunda med grädde så tar alkoholen sämre" tänkte jag samtidigt som min bror öppnade paket.

 

Efter fikat gick jag, barnen och min bror ner till vår hemmagjorda fotbollsplan (vi har spikat upp en ribba mellan 2 träd (på 2 ställen mittemot varann) så det bildar 2 mål. Vi hade jättekul, låtsastacklades, sköt "fulingar" och fejkade utvisningar. Plötsligt stod min pappa där och tittade på oss, och ropade några glada hejarrop. Jag hann bli glatt överraskad innan jag såg det välfyllda wiskeyglaset i hans hand och det knöt sig i magen. Var det hans första? Eller andra? Eller tredje? och hur många till skulle han hinna med innan vi skulle åka till restaurangen?

 

För första gången nånsin under denna bloggs livstid känner jag att det är för jobbigt att fortsätta skriva. Jag måste ta en paus, Hoppas jag orkar fortsätta imorgon. Precis så jobbigt är det att vara medberoende/ vuxet barn.