En smittads dagbok del 8
Hoppas det inte blir så många fler delar på den här dagboken!
Dag 22, fredag: Lindrig huvudvärk, lindrig hosta, fortfarande inte mycket ork, men orkade med 2 hundpromenader, vilket gjorde att jag för första gången sen insjuknandet nådde min smartwatch förinställda stegmål på 6000 steg. Och inget bakslag frammåt kvällen heller! Har det verkligen vänt för sista gången nu?! Törs man hoppas på det?
Dag 23 lördag: Den bästa dagen sen jag blev sjuk! Första dagen nästan utan hosta! Mer ork än på länge och började känna igen mig själv, med lite vilja igen! Och inte nog med att de sidor av mig själv som jag saknat kommit tillbaka, med ett ironiskt leende kunde jag konstatera att mina ovanor också började återvända!
Fortfarande huvudvärk, men inte alls som när det var som värst. Blev överbjuden till grannarna för att grilla korv (utomhus och med avstånd) och det var helt undertbart! Korv med bröd har aldrig varit så gott! Smaksinnet och hungern tycks också ha åtetvänt. På kvällen när jag lämnat barnen till deras pappa hade jag tänkt städa, men där gick ändå gränsen för min nyvunna ork, och det blev en kväll i TVsoffan istället! Men ändå, goda förhoppningar om att påskdagen ska bli min första symptomfria dag!
Dag 24 söndag: Skulle enligt min plan bli min första symptomfria dag, men det kände jag direkt jag vaknade att det inte skulle bli. Helt slut flyttade jag från sängen till soffan och somnade om och sov till lunch. Lite tryck över ryggen och huvudvärk igen. När jag pratade med min mamma i telefon kommentade hon att jag lät anfådd, trots att jag stod still i köket när vi pratade (andningspåverkan har jag "glömt" nämna för henne). Ringde 1177 som bokade en tid på närakuten till mig, med tydliga instruktioner att följa anvisninar för coronapatienter. Och det visade sig innebära att väntrummet flyttat ut utomhus. Småpratade med en kille som också hade tid på luftvägsmottagningen, före mig. När han kom ut igen frågade jag hur det gått. "Det var inte corona, mina symptom stämde inte" sa han och jag blev rejält förvånad. Jag tyckte att det han berättade stämde väl överens med corona, men jaja han kanske hade sagt annat till läkaren.
När jag kom in i undersökningsrummet fick jag också ta på mig munskydd. De mätte temp och syremättnad som båda var bra. Sen lyssnade han på mina lungor med utlåtandet "mer eller mindre bra". Jag skulle såklart ha frågat vad han menade med det men det gjorde jag inte.🤯 Och läkaren ställde inte mycket frågor, så när jag kom ut därifrån kändes det som om jag knappt lämnat någon anamnes... Men när jag sa att jag varit i Frankrike bestämde han sig för att ta covid-19 prov på mig, och det var ingen behaglig upplevelse. Jag visste ju att man ska sticka in en topps LÅNGT in i näsan, men att den sen skulle röras runt där i 15 sekunder(!!), huhh!! När jag frågade hur lång tid det skulle ta innan jag fick svar gissade sköterskan en vecka men läkaren en arbetsdag, så det återstår att se. Och om det är negativt får jag inget svar. Vilket ju är jätte, jättedumt! För skulle det vara negativt finns två förklaringar:
När jag kom in i undersökningsrummet fick jag också ta på mig munskydd. De mätte temp och syremättnad som båda var bra. Sen lyssnade han på mina lungor med utlåtandet "mer eller mindre bra". Jag skulle såklart ha frågat vad han menade med det men det gjorde jag inte.🤯 Och läkaren ställde inte mycket frågor, så när jag kom ut därifrån kändes det som om jag knappt lämnat någon anamnes... Men när jag sa att jag varit i Frankrike bestämde han sig för att ta covid-19 prov på mig, och det var ingen behaglig upplevelse. Jag visste ju att man ska sticka in en topps LÅNGT in i näsan, men att den sen skulle röras runt där i 15 sekunder(!!), huhh!! När jag frågade hur lång tid det skulle ta innan jag fick svar gissade sköterskan en vecka men läkaren en arbetsdag, så det återstår att se. Och om det är negativt får jag inget svar. Vilket ju är jätte, jättedumt! För skulle det vara negativt finns två förklaringar:
1. Jag är så pass frisk att halten coronavirus sjunkit under gränsvärdet för positivt utslag på testet. Och att jag därmed inte smittar längre.
2. Det är ett helt annat skitvirus jag slagits mot i snart en hel månad.
Och oavsett om det är 1 eller 2 så skulle ett negativt svar innebära att jag kan börja jobba igen utan att vara helt symptomfri. Vilket ju dessvärre verkar dröja. Men så får jag inte veta att testet är negativt, grrr.
Sen var jag helt slut, så resten av kvällen spenderade jag i soffan.
Dag 25 måndag: kände direkt jag vaknade att det gått åt rätt håll igen. Det är en positiv signal när första tanken inte är "orkar jag flytta mig till soffan?" Idag var min första tanke "vad ska jag äta till frukost?" Och det tyder ju på att aptiten återvänt (igen!) vilket också ett bra tecken. Och efter frukosten var jag inte ens lockad att gå och lägga mig igen, utan satte mig i trädgården med hundarna. Fick ändå ta alvedon mot huvudvärken, vilket kändes som ett nederlag för då kan jag inte påstå att jag är symptomfri. Men igen, kändes det jätteskumt att veta att bara ett dygn tidigare hade jag mått så dåligt att jag varit på närakuten, och nu satt jag i min trädgård och myste med hundarna som om det var vilken vanlig dag som helst. Eller nej, inte hur vanlig som helst, för då hade jag inte haft ro att sitta still. Men sen, som en påminnelse om mitt vanliga jag blev jag rastlös. Och nu hade jag tillräckligt med energi för att göra något åt det. Jag åkte och handlade på Biltema, eftersom man med deras nya underbara funktion köp och hämta drive in inte ens behöver lämna bilen eller ha närkontakt med personalen.
På kvällen tog jag för första gången en längre hundpromenad, 4 km, i väldigt lungt tempo. Och det gick bra, lite hosta mot slutet men andningen helt ok.
På kvällen tog jag för första gången en längre hundpromenad, 4 km, i väldigt lungt tempo. Och det gick bra, lite hosta mot slutet men andningen helt ok.
