ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Det blir sannorligen inte alltid som man tänkt sig...

Publicerad 2020-03-15 11:41:30 i Allmänt,

Just nu sitter jag på flygplatsen i Geneve och väntar på mitt flyg hem, mindre än 24h efter att jag landat här. Men jag tar det från början.
Igår var det äntligen dags för den efterlängtade avresan till årets skidresa, i år till val d'isere. Jag följde såklart noga utvecklingen av corona i Frankrike och så sent som kl 14 igår kollade jag på UDs sida och då var det fortfarande bara kina, Italien och vissa delar av österike de avrådde från. Ucpa informerade också att så länge ud inte avrådde från Frankrike så gick alla resor som planerat. Så efter noga övervägning bestämde jag mig för att åka. Arlanda igår var en smått surrealistisk upplevelse, öde som i en mardrömsthriller! Och planet var bara fullt till ca 10%. Vi landade i Geneve fick vänta 2h på transferbussen och sen 3h bussresa till val d'isere. Under bussresan fick vi besked att ud ändrat till att avråda från alla utlandsresor. När vi kom fram till centret i val d'isere var det fullt ös och stort party, vilket det inte brukar vara första kvällen.  Förklaringen kom 5 min senare på telefon, sms från ucpa där de informerad att Franska myndigheter stängt ner alla skidorter och att  vi därför bokats in på hemreseflyg på söndag (idag). Transferbussen skulle hänta oss 06.00. Därav zet vilda partyt, alla skulle hem igdn redan nästa dag... Så jag har nu "varit" i val d'isere.  Men några backar har jag inte sett... Så hela den här helgen har bestått av flyg buss och väntande på flyg eller buss! 
 
Och, att ALLA franska skidorter stängdes vid midnatt har ju gjort att det är kaos på geneves flygplats! Mängder av skidåkare som bara vill ta sig hem, och tydligen är vartenda flyg fullbokat. Så i all besvikelse och nedstämdhet så är jag ändå väldigt tacksam att ucpa var så snabba med att fixa hemresebiljettter till oss.
 
Men kontentan av denna "smittskyddsåtgärd" är att istället för att vara utspridda pä 10talet skidorter och mestadels utomhus så är "alla" nu ihopträngda inomhus i en och samma byggnad! Behöver jag tillägga att denna åtgärd nog snarast kommer öka spridningen?! Nåja, just nu jhar jag hittat ett utomhuscafe så här lär jag nog inte bli smittad. Däremot kommer jag få lungcancer av all ciggaretterök som blåses på mig.
 
Inför min o barnens resa till Egypten hade jag köpt på mig handdesinfektion i alla dess former: servetter, flytande, spray och gel (sen behövdes ingen av dessa eftersom hotellet hade egna behållare på alla toaletter och alla restauranger). Men nu kommer dessa väl till pass! 
 
Och natten på ucpacentret liknade ingen natt jag tidigare varit med om på en sådan här resa! Jag brukar bli imponerad över hur tyst och försiktigt fransyskor kan smyga in mitt i natt trots betänklig alkoholpåverka. Och när jag är den som kommer in sist gör jag mitt bäst för att visa samma hänsyn, men jag lyckas alltid tappa något, gå in i en dörr eller något annat som väsnas. Men inatt, ojojoj. Vi var framme kl 1 på natten, och jag o en svensk tjej till gick direkt och lade oss, en annan tjej låg redan i sin säng och hälsade lågmäldt. Vi somnade snabbt men  vaknade någon timme senare av att en ny tjej satt på sin säng och pratade i mobil, hon ömsom skrek ömsom grät så tårarna sprutade och hulkade högljutt. Min irritation av att bli störd i den maximalt 5h långa sömn jag kunde få blandades med nyfikenhet och en liten gnutta empati. Var det "bara" den inställda skidresan som orsakade hennes hysteri, eller var det något allvarligare? Till sist tystnade hon. Efter ytterliggare nån timme vaknade jag av att någon ute på vår toalett höll på att hosta lungorna ur sig. Eller kräktes hon? Jag valde att tro det senaste, vilket då tydde på övdrdriven alkoholkonsumption och inte corona...
 
Om någon månad kommer jag kunna le åt denna eländiga resa, men just nu känns det mörkt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela